Idag kommer då domen...

Jag ska äntligen åka iväg och väga mig. Jag som har slarvat mer eller mindre hela tiden sen jul ska få kvitto på hur många kilon jag har lagt på mig igen(helt i onödan). Jag som har urskuldat mig med att "det är nog bra för kroppen att det stått stilla en stund så att den hinner med". Jag som tänkte ta det lite lugnare några veckor efter nyår för att mitt blodtryck sjönk och jag blev yr t.o.m när jag bara satt ner och vände på huvudet lite för snabbt. Dessa veckor blev till några månader och nu är jag inte längre yr och kan jag inte längre skylla på blodtrycket utan nu måste jag banne mig ta itu med min viktminskning igen. Jag vill kunna gå i bikini i sommar, jag vill kunna springa ikapp med mina barn(och vinna) i djupsnön nästa vinter och nästa sommar så ska jag kunna gå i korta, snäva kjolar utan att låren klistras ihop och jag får skavsår!

Nu är det strikt pointsräknande som gäller. Jag ska länga efter mina väl förunnade och ihopsparade Japp istället för att gå till skafferiet och ta en näve godis, chips eller några kakor när suget sätter in. Min man förtjänar en snygg, glad fru, mina barn förtjänar en mamma som har ork och vilja att leka och framförallt JAG förtjänar att leva ett lättare liv! Idag är början på resten av mitt liv och jag tänker banne mig ta vara på det och inte missa en sekund i onödan!

Så nu mina vänner, idag sträcker vi på oss, greppar tag i bilringarna, går ut i vårsolen. Nu är det dags för (för att använda frk. Finemangs favorituttryck) Walk-Tall!